Ted Bergdahl

Narkotikadebatten fortsätter

In narkotikapolitik on 22 december, 2010 at 23:32

Debatten om avkriminalisering av eget bruk av narkotika går vidare. Olofström har blivit epicentrum för en diskussion som borde föras på fler nivåer, inte minst i den nationella lagstiftande församlingen. Jag och Elias Isaksson (läs hans nya blogg) har försökt visa på fördelarna med att slopa konsumtionsförbudet mot narkotika. Reaktionerna har varit häftiga och vi har båda blivit kallade för både legaliseringsförespråkare och drogliberaler. I en debattartikel i BLT förkastar Anders persson, RNS, med flera våra idéer och vi har med anledning av det publicerat följande svar:

Svar till Anders Persson m.fl. (”Ungdomsarbetare i Olofström tror på tidiga ingripanden mot missbruk”, BLT den 15/12)

Att Anders Persson, representant för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) i Olofström, angriper Vänsterpartiets förslag om att avkriminalisera eget bruk är inte särskilt förvånande.  RNS har gjort sig kända för att vilja bekämpa narkotikan till vilket pris som helst, och struntar i om människor kränks eller stigmatiseras. För RNS är samhällets signaler om att narkotikan ska vara förbjuden viktigare än faktiska resultat och humanism. Organisationen ser narkotikaproblemet som en epedemi och bortser helt från orsakerna till missbruk, som sociala problem eller neuropsykiatriska funktionshinder. Det är ytterst tråkigt att Anders Perssons medförfattare, som arbetar inom kommunen eller ideell sektor, har accepterat den förenklade analysen.

Artikelförfattarna anser att polis, skola, socialtjänst, fritidsgårdar, föreningar och framför allt föräldrar i större utsträckning ska samarbeta för att förebygga drogmissbruk. Så långt håller Vänsterpartiet med. Men då måste samhället också använda metoder som fungerar och verkligen begränsar missbruket bland ungdomar. Det finns flera bra föräldrastödsinsatser och tillgångsbegränsande insatser som ger positiva resultat. Örebro Preventions Program (ÖPP) och Kronobergsmodellen är två exempel. Till de fungerande metoderna hör dock inte drogtester och narkotikahundar i skolorna. I de länder där man har prövat drogtester, till exempel Storbritannien och vissa delstater i USA, har man fortfarande den högsta narkotikaanvändningen i världen. Vi är säkra på att de flesta föräldrar vill veta om deras barn missbrukar. Men klarar inte samhället av att upptäcka det utan drogtester och knarkhundar i skolorna, är det något allvarligt fel på skolans och socialtjänstens sätt att arbeta. Vi får heller inte glömma att för många barn är föräldrarna en del av missbruksproblemet.  I de fallen gäller det att hela familjen får hjälp och stöd, vilket knappast ett drogtest bäddar för.

Artikelförfattarna hävdar att det är en tidig insats när polisen griper en ung människa med narkotika i kroppen. Enligt Vänsterpartiet är det en mycket sen upptäckt som visar på stora brister i det förebyggande arbetet.

Anders Persson och hans medförfattare undrar om det finns ett enda fall av missbrukare som inte vågat söka vård och behandling på grund att det är olagligt att konsumera narkotika. Vi har träffat missbrukare och före detta missbrukare som upplever att rädslan finns. Efter vår debattartikel (”Förebygg istället för att straffa”, BLT den 27/11) fick vi ett flertal brev från människor som själva inte vågat söka vård på grund av nuvarande lagstiftning. Det är märkligt att de som representerar socialtjänsten inte känner igen den bilden. Kanske är missbrukarna så rädda för myndighetsutövning att de inte heller vågar ta kontakt med socialtjänsten. Tänkvärt i sammanhanget är att sprututbytet i Malmö, som är en del av hälso- och sjukvården, har kontakt med fler injektionsmissbrukare än vad socialtjänsten har.

Artikelförfattarna anklagar oss för att ställa vård mot rättsliga insatser. Det gör vi inte. Men vi vill att polisen istället för att jaga missbrukare satsar sina resurser på att stoppa langningen. En restriktiv narkotikapolitik, som Vänsterpartiet ställer sig bakom, förutsätter ett samhälle som hjälper, stöttar och vårdar snarare än bestraffar den som har ett missbruksproblem.

Den retorik Anders Persson med flera använder sig av, och som syftar till att göra kriminalpolitik av missbruksfrågan, fick stort genomslag under 90-talet. Resultatet blev att narkotikaanvändningen ökade kraftigt. Vi tycker att det vore olyckligt om vi fick en liknande situation igen.

Vi är övertygade om att artikelförfattarna har samma önskan och ambition som Vänsterpartiet, nämligen att begränsa missbruksproblemet och minska unga människors användning av droger så långt det går . Men det finns en risk att de i den ivern missar att ta till sig kunskaper om vilka metoder som verkligen fungerar. Det kan i bästa fall leda till ett oförändrat narkotikaproblem, i sämsta till fall att situationen förvärras.

Ted Bergdahl
Elias Isaksson
Vänsterpartiet i Olofström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: