Ted Bergdahl

Archive for the ‘Välfärden’ Category

Kommunalt barnbidrag?

In Barn, Fattigdom, Kristdemokraterna, Moderaterna, Rättvisepolitik, Uncategorized, Välfärden on 17 februari, 2011 at 22:54

Idag debatterade riksdagen den växande barnfattigdomen i Sverige. Initiativet till debatten kom från Vänsterpartiet som anser att regeringen bör ta fram en handlingsplan mot barnfattigdomen. Det vill inte regeringen. Alliansens partier tycker att det räcker med arbetslinjen. Samma arbetslinje som har dragit isär Sverige och skapat stora klyftor mellan fattiga och rika.

Enligt Rädda Barnen finns idag 220 000 barn i Sverige som lever under fattigdomsgränsen. Regeringen ifrågasätter statistiken. För de barn som tvingas gå i trasiga kläder eller aldrig får lördagsgodis är problemet dock lika tydligt som statistiken anger. Det finns vittnesmål om familjer där föräldrarna låtsas om att det inte är jul för att ekonomin inte tillåter julklappar till barnen.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) presenterade idag regeringens lösningar på barnfattigdomen. Satsning på näringslivet, jobbcoacher, jobbskatteavdrag., betyg i skolan. Retoriken känns igen men är inte mindre ledsam för det. Hon talade förvisso också om flerbarnstillägg och ökat bostadsbidrag, men det räcker inte. Inte för alla.

Regeringens analys av barnfattigdomens orsaker är, ursäkta ordvalet, mycket fattig. Man ser inte sambandet mellan ökade klyftor och ökad barnfattigdom. Därför kommer regeringen aldrig att lägga förslag som bekämpar barnfattigdomen, hur mycket man än upprepar sina ambitioner.

För att avhjälpa barnfattigdomen måste fattigdomen bland vuxna bekämpas. Det som krävs är stärkta socialförsäkringar, höjt underhållsstöd och bostadsbidrag, läxläsning i skolan, förbud mot avgifter i skolan, gratis glasögon till alla barn och förbättringar för ensamstående föräldrar.

Eftersom regeringen vägrar ta problemet med barnfattigdom på allvar, tänker jag att det behövs kommunala insatser. I min hemkommun Olofström finns 173 fattiga barn, enligt Rädda Barnens kartläggning. Jag föreslår att vi tar fram ett kommunalt barnbidrag, som är frivilligt att söka, men som riktar sig till familjer som lever under fattigdomsgränsen. Det är svårt att sätta några nivåer men 500 kronor per barn och månad, skulle säkert förbättra barnens möjligheter att få leva som andra barn. Totalkostnaden för kommunen blir omkring en miljon kronor per år.

Skälet till att vi har ett allmänt barnbidrag som inte är inkomstprövat är att den som är fattig inte ska pekas ut. Det är en mycket viktig princip och det allmänna barnbidraget bör därför finnas kvar. Samtidigt måste stödet öka för de barn som lever i fattigdom. Det är inte acceptabelt att Sverige bryter mot barnkonventionen och inte lyfter ett finger för att förbättra barnens situation.

Bekämpning av barnfattigdomen kräver vänsterpolitik

In Alliansen, Barn, Fattigdom, Kristdemokraterna, Moderaterna, Rättvisepolitik, Sysselsättning, Välfärden on 2 februari, 2011 at 20:16

En ny rapport från Rädda barnen visar att barnfattigdomen i Blekinge ökar. Idag finns det 2 709 fattiga barn i länet, jämfört med 2 510 för tre år sedan. Bara i Olofström finns 173 barn som lever under fattigdomsgränsen. Allra värst är det för barn med ensamstående föräldrar. För ett hushåll med bara en vuxen och ett barn är normen för  fattigdom 11 000 kronor  per månad före skatt eller mindre. Med en sådan liten inkomst räcker inte pengarna till mycket. Kanske inte ens till hela kläder eller pålägg på smörgåsen. Inga utflykter, ingen bio, inget lördagsgodis. Istället oro, ångest och skam. Men de som verkligen borde skämmas är inte barnen och deras föräldrar utan Sveriges regering.

De senaste årens politik har inneburit kraftigt försämrade välfärdssystem och ökade samhällsklyftor. Alliansens satsningar på skattesänkningar och skattereduktion har lett till att människor har blivit fattigare. Den kollektiva bestraffningen av sjuka och arbetslösa har också drabbat barnen. Regeringen Reinfeldt verkar tycka att det är okej att offra några barn för att de rikaste ska bli rikare.

Regeringen vill inte anta en nationell strategi mot barnfattigdom. Självklart inte, eftersom det kräver en politik som bekämpar fattigdomen generellt. För att bryta fattigdomen och skapa ett mer jämlikt samhälle krävs vänsterpolitik.

Vänsterpartiet fördelningspolitiska förslag motverkar klyftor och stärker de som behöver det mest. Vi anser även att en utredning ska tillsättas som ska ha till uppgift att analysera barnfattigdomens orsaker och komma med förslag till en handlingsplan för att kraftigt minska barnfattigdomen med målet att inga barn ska växa upp i ekonomisk utsatthet.

I väntan på en vänstermajoritet i Sveriges Riksdag kommer jag inom kort att föreslå att Olofströms kommun tar fram en handlingsplan mot barnfattigdomen. Målet måste vara att utrota barnfattigdomen och inte låta den växa, som nu är fallet.

Skrämselmetoder fungerar inte

In Alliansen, narkotikapolitik, Välfärden on 25 augusti, 2010 at 14:49

Ur BLT och Sydöstran den 25 augusti 2010

Att narkotikaanvändningen bland ungdomar återigen ökar är en direkt följd av regeringens välfärdsförsämringar och brist på narkotikapolitiska insatser. Narkotikapolitiken måste bygga på systematik och helhetsgrepp, och innehålla alltifrån förebyggande arbete till vård och behandling och brottsbekämpning.  Det räcker inte med polisiära åtgärder, som allianspartierna tycks tro. Det enda initiativet regeringen har tagit när det gäller ungdomar och narkotika är förslaget om drogtester i skolan, vilket forskare dömer ut som verkningslöst och integritetskränkande. Vi vill istället att samhället satsar på kunskapsbaserade metoder som verkligen ger effekt och ser gärna att Blekinge blir ett pilotlän för utveckling av sådana insatser.

Sverige blev 2006 av FN utsett till världens bästa land när det gäller det drogförebyggande arbetet. Från år 2002 till 2007 minskade andelen niondeklassare som hade testat narkotika från 9 procent till 6 procent.  Den positiva utvecklingen berodde delvis på högkonjunktur och en mer rättvis fördelning av välfärden, men också på ett omfattande och välorganiserat narkotikapolitiskt arbete på statlig, regional och lokal nivå. I nästan alla kommuner fanns kommunala drogsamordnare som höll ihop de olika delarna i arbetet och fick myndigheter och andra aktörer att samarbeta. När statsstödet till den kommunala samordningen drogs in, försvann också många samordnare.  I Blekinges fem kommuner finns totalt mindre än två heltidstjänster kvar. För de drabbade kommunerna har förlusten av samordnare inneburit att det förebyggande arbetet tappat fart, blivit sämre eller upphört. Utöver detta har regeringen begravt de livsviktiga frågorna om vård och behandling i en utredning. Miljonsatsningarna på forskning har helt försvunnit.

Mot bakgrund av den stora nedprioriteringen och nedmonteringen av samhällets kraftsamling mot droger, är det inte särskilt förvånande att narkotikan bland unga ökar. Allra tydligast syns det i storstäderna. I Stockholm har narkotikaanvändningen bland pojkar i årskurs nio de senaste fyra åren ökat från 11 till 16 procent, en uppgång med 30 procent. Samma utveckling syns när det gäller både pojkar och flickor i gymnasiets årskurs två.  Och även i övriga landet, också här i Blekinge, vittnar polis, socialarbetare, fritidsledare och skolpersonal om en ökad användning av narkotika bland tonåringar.

Trots den tydliga trenden väljer regeringen att göra lite och fel. Orsaken är att de bygger sin narkotikapolitik på kunskapsförakt, ålderdomliga dogmer och vaga antaganden. Allianspartierna inbillar sig att man kan skrämma ungdomar till avhållsamhet från droger, genom knarkhundar och drogtester i skolan. Facit visar att de har fel och att verkligheten är mer komplex. Speciellt gäller det den grupp ungdomar som använder narkotika som en följd av andra problem. En undersökning gjord på Maria Ungdom i Stockholm för några år sedan visade att 80 procent av flickorna som tagits in för ringa narkotikabrott också hade en psykiatrisk diagnos. 70 procent av pojkarna hade ett dokumenterat kriminellt förflutet. För dessa ungdomar behövs särskilt anpassade insatser som kräver tålamod och resurser. Inte pekfingrar och repression.

På onsdagen medverkar vi på en drogpolitisk debatt som Föräldraföreningen mot narkotika, FMN, och Studieförbundet Vuxenskolan arrangerar i Karlskrona.  Vår utgångspunkt är att den som missbrukar narkotika ska få så bra och anpassad hjälp som möjligt. Målet är att missbruket ska upphöra.

För att närma oss det målet kräver vi att den nya gemensamma beroendeenheten i länet ska börja jobba med full styrka och ges ekonomiska resurser så att de senaste och mest effektiva behandlingskunskaperna börjar användas. I det arbetet är det viktigt att det finns ordentliga överenskommelser mellan kommunerna och landstinget men också mellan beroendevården, psykiatrin och primärvården – allt för att de som har missbruksproblem inte ska falla mellan stolarna. Vi vill också se särskilda ungdomsmottagningar i länet.

På det förebyggande området vill vi återinföra de drogförebyggande samordnarna i samtliga kommuner och stärka preventionsarbetet med utökad samverkan mellan föräldrar, skola, socialtjänst och polis. De riskutsatta barnen och deras familjer bör få extra stöd och samhället måste avsätta resurser för att utveckla sådana metoder.

När det gäller brottsbekämpningen måste gränsskyddet i Blekinge stärkas för att strypa tillgången på narkotika. De ungdomar som tas in för narkotikabrott ska omedelbart erbjudas behandling. Det finns på flera håll i landet mycket positiva erfarenheter från en metod där socialtjänsten och beroendevården erbjuder den unge ett samtal direkt efter polisens förhör. Med en sådan metod i Blekinge skulle fler ungdomar tacka ja till vård och behandling.

De senaste fyra åren har inneburit ett stort bakslag för bekämpningen av problemen med narkotika. Det enda sättet är att nå en förändring är att byta regering. Då får vi en bredd i politiken och en politik som faktiskt fungerar. Resultatet blir en minskad narkotikaanvändning och ett bättre samhälle.

BJÖRN FRIES (S)
Riksdagskandidat

TED BERGDAHL (V)
Kandidat till kommunfullmäktige i Olofström